Den 24 April:
Vi lämnar vår hemmahamn sedan 1993, Svinninge Marina, för att
mellanlanda hos Svea & John Jannersten i Rydbo Saltsjöbad. Vi är mycket
tacksamma för att de låter oss ligga vid deras brygga, innan vi avseglar
i maj. Nu återstår en del rustning och stuvning. Radarn provades för
första gången.
Den 2 maj:
Vi har börjat få saker och ting på plats. Det är fantastiskt att ha en
"egen" brygga att ligga vid.
Vi har taget ett beslut om att skjuta på avfärden i en vecka. Man skall
inte stressa iväg om man inte måste. Så nu gäller den 19:e maj.
Den 12 maj
Vi har en underbar helg i favoritviken på Svartsö, Kalviken. Vi samlas
fyra båtar, Dream, Navette, Boonyarit och SailAway. Vi har en härlig
kväll på berget (eftersom vi alla har så små båtar ) med mat och dryck.
Det är dessa kvällar man kommer att sakna (och kompisarna förstås) när
vi en dag sitter i värmen och lider. Nu är det bara en vecka kvar....
Seglingen hem gick fint. Det känns inte alls att hon faktiskt är nästan
fullastad. Bara livflotte och mer kläder saknas.
Den 19 maj
avfärd
Vi lämnar vår tillfälliga brygga hos Jannerstens. Nära vänner kom och
bjöd ett värmt avsked, med lunch och skumpa. Kl. 1400 saluterar John i
sin lur och vi lägger ut. Det kändes som något speciellt. Det värmde i
hela kroppen.
Färden blev inte så lång. Vi lade oss på svaj i Skomakarviken.
Men vi är på väg!
Den 24 maj Kristi
Himmelsfärdsdag
Vi har gnetat oss ner till Vippholmarna, söder om Västervik. En fin
segling ner från Harstena igår. Nu går vi till Kalmar, och har just nu
Borgholm om babord. Vinden in akter om tvärs, varierande 4-10 m/s. Allt
väl ombord. (Hamnservicen är stängd i Kalmar).
Den 1 juni
Nu har vi anlöpt Allinge på Bornholm. Bornholm är en underbar ö och har
sin särskilda plats i våra hjärtan. Vi har varit här flera gånger, men
det är lika trevligt att komma hit varje gång. Det är glest med båtar i
den lilla hamnbassängen, men det är inte helt tomt. Idag kom också två
ryska båtar in och inte har de den standard vi är vana vid inte......
Övriga båtar kommer från Sverige och Tyskland. Tidigare idag tog vi
bussen till Rönne och vandrade runt en stund. Nu sitter vi med lite ost
och vin och inväntar väderrapporten, då får vi se hur vi gör imorgon.
Antingen går vi direkt mot Rügen, eller stannar ännu en dag i Allinge.
Den 6 juni, svenska flaggans
dag
Vi anlöper Starlsund, den gamla svenskstaden på Rügen. Så passande denna
dag. Vägen har gått via Sassnitz och Greifswald.
Från Bornholm fick vi en "riktig" resa ner till Sassnitz. Mer sydlig och
friskare vind än utlovat (8-12 m/s). Med två rev i Storen och bra
inrullad Genua gjorde vi ändå stundtals 8,5 Knop . Sjön var hög och vi
fick några riktiga översköljningar, men allt gick bra. Över de 61
seglade distansen hade vi ett snittfart på över 7 Kt, inte illa. Det var
faktiskt riktigt skönt att lägga till i den gamla färjehamnen i
Sassnitz.
Vi fortsatte dagen därpå till Greifswald, en stad i stor rustningsiver.
Hamnen är väl ingen höjdare, men staden är pittoresk. Nu ligger vi som
sagt i Stralsund, den gamla svenskstaden och vi har redan funnit en
gammal mur med inskription på svenska. " Att där hade Carl XII
övernattat flera gånger ..". Bakom den gamla fasaden låg numer tyvärr en
bilaffär. Vädret är heller ingen höjdare, hoppas det är bättre i
Sverige.
Den 13:e juni
Hiddensee, den långsmala
sandön norr om Stralsund är en pärla. Vi spenderade två dagar här. Se
bildsidan. Vi hade tur med vädret den andra dagen när vi cyklade upp
till den norra delen. Vitte är en liten knutpunkt, men Kloster är
lite mer pittoresk. Den finns inga privata bilar på ön, bara
hästskjutsar. Den lokala bussen var en hästskjuts.
Vi har nu taget oss tillbaka till Danmark efter en slörsegling upp från
Rügen. Vi har passerat Mön och vidare in genom Storeström. Vi har varit
två dagar på den lilla ön Fejö, en riktigt liten idyll. Vi låg i
en liten hamn med bara några båtar i. Köpte flundror av fiskaren. På dan
cyklade vi runt och blev till och med inbjudna till en snäll tant, för
hon ville visa hur hon bodde. Ett nybyggt fint trähus. Hon hade nog
ingen att prata med om dagarna....Nu är vi i Korsör på västra
Själland.
Den 18:e juni
Vi har besökt Samsö den lilla fina ön mellan Själland och
Jylland, där vi stannade två nätter. En riktig liten pärla. Vi kunde
däremot inte hitta "Polisen", som vi trodde bodde där. I motvind
skumpade vi sedan vidare till Grenå, för att sedan snabbt gå
vidare till ännu en favorit, Anholt. Vi är här för tredje gången,
men det är alltid lika kul att komma hit. Vi kan inte se att något har
förändrats sedan vi var här första gången 1992. Det är ju både bra och
dåligt kanske. Hit kan vi rekommendera alla att resa. Här kan man vandra
i sanddynerna, cykla runt på de få vägarna, bada om man vill vid
kilometerlånga sandstränder, utan folk.
Midsommar
Nu har vi kommit till vår första anhalt på resan. Hälleviksstrand
i Bohuslän. Hos våra goda vänner har vi firat en skön Midsommar. Vi har
legat stilla i fyra dagar. Vi har tvättat (tack för det), ätet god mat
och mått bra.
Den 28 juni
Vi har lunkat vidare längs kusten och har besökt några andra
bohuslänska pärlor. Bovallstrand, Grebbestad och nu ligger
vi i Strömstad. Man vågar väl inte säga vilken del av
Bohuslänskusten, som är vackrast.....Vi har gått Sotenkanalen och andra
innerleder och det är en väldigt fin skärgård, annorlunda än den vi har
hemma på Ostkusten.
Idag har vi fått ytterligare en besättningsman, sonen Johan. Imorgon
lättar vi från Strömstad och siktar in oss på det norska Sörlandet.
Ramsö den sista juni
Vi har fått mellanlanda på den fina ön Ramsö, som vi fick tips om i
Strömstad. Den ligger söder om Sydkoster och är ytterligare en i raden
av små Västkustpärlor. En liten hamn, men bra att ligga i. Här fann
också vi en liten tjärn med röda näckrosor, fantastiskt belägen högt
uppe på en klippavsats, och plockade de första smultronen. Se bilderna
på bildsidan. Just nu så ösregnar det och mullrar. Imorgon hoppas vi att
kunna gå mot Norge.
Den 2:a juli
Vi har nu legat still i tre dagar för att få rätt vind mot Norge. Vi
startar vid pass 8.30 och får motorisera den första biten. Vi håller 255
grader mot Arendal på Sörlandet. Sjön (dyningarna) var stundtals ganska
stora, men inget oroande. Angöringen mot kusten gick fint och vi kunde
lägga till vid 21.00. Mycket förmörkades av att de river av en 200.- för
att ligga i deras gästhamn. Även norrmännen skämdes över detta röveri.
Staden verkar vara en idyll. Ett Vaxholm i maxiformat med fina gamla hus
på öar och fastland. Men tyvärr kan vi inte stanna. Vi handlar några
sjökort och bröd innan vi går ut på ett stilla Skagerrack. Det är
toppenväder, med blå himmel och 2 m/s.
Kl. 8.00 den 5 juli lämnade
vi Norge
Vi lämnar den fina viken på Saelö där vi legat den senaste
natten. En fantastiskt fin ö, med ett väder som för tankarna till
Medelhavet. Nu ser vi den norska kusten bakom oss, med Lista tvärs om
styrbord.
Klockan är nu två på natten den
6 juli. Första dagen på havet har varit fantastisk fin. Tyvärr motorgång
den största delen. Vi har sett späckhuggare och delfiner. Mitt i natten,
för en timma sedan kom ett antal delfiner och hoppade runt båten. Det
varade några minuter sedan försvann de snabbt igen. En lite kuslig men
mysig upplevelse mitt i natten. Efter det såg Johan och Britta en val,
och vi såg sedan fler delfiner. Den andra dagen blev lika fin, sol och
inte så mycket vind.
Sista/andra natten körde vi in i ett riktigt åskväder, ca 70 M utanför
den skotska kusten. Vi överlevde det också utan alltför mycket regn och
vind.
Våran "Helmer" måste man ge en stor eloge. Han har fått jobba hårt dessa
dygn. I krängande gropig sjö har den jobbat perfekt och utan den skulle
det vart väldigt mycket besvärligare. I den lätta sjön har man bara
kunnat slappa. Det är absolut en extra besättningsmedlem.
Radar är nästan ett måste. Jag är glad att jag ändrade mitt tidigare
beslut att inte skaffa det. Fiskebåtar och dimma (och detta i
kombination), är svårt att klara av säkert utan radar.
Den 7:e juli
Överfarten avslutades i fullständig dimma (Radar är bra att ha). Vi
körde ca 40 M längs med kusten utan att se ett smack. Piren vid
Lossiemouth dök upp på en halv sjömil. Det var skönt att få duscha och
tvätta lite, innan vi drar vidare.
Den 8:e juli
Vid högvatten släntrar vi in i Inverness, utan att dras med i
strömvirvlarna. Skönt att tidvattentabellen stämmer. Vi slussar direkt
upp de första två slussarna och lägger oss vid Sealock Marina. Vädret
här kunde ju vara bättre, när man hör hur ni svettas där hemma i
Sverige. Det är "svalt" och regnet hänger i luften. Snart är vi redo för
Nessie.....
Den 13 juli
Efter lite påfyllning av
matförråden i Inverness fortsatte vi slussa uppåt. Vi stannade första
natten mitt i kanalen, där "Unicorn" med Håkan och Anna-Karin anslöt
sig. Vi har haft en del mail-kontakt från Sverige och även dom skall
delta i Single Malt Cruise.
Färden fortsatte över Loch Ness, med trots att vi spejade ihärdigt kunde
vi inte se Nessie. Vi stannade till vid Urquhart castle, som en gång var
Skottlands största fästning. Där vi gick runt och var lite kulturella.
Mycket av naturen runt kanalen påminner om Göta Kanal, men när bergen
syns mellan molnen blir det en annan känsla.
I vissa slussar har vi varit upp till 4 svenska båtar. Dom andra två är
på väg till Västindien.
Vädret fortsätter som tidigare d.v.s. det småskvätter till och från.
Solen har visat sig väldigt lite mellan molnen.
I går slussade vi nedför
Neptunus slusstrappa. 8 slussar på raken - den påminde om Bergs slussar
- och i natt har vi legat i Corpach där kanalen mynnar ut på
västkusten, alldeles bredvid Fort William.
Det har varit en fin upplevelse, trots att vädret kunde varit bättre.
Det är som Göta kanal, men här har dom vikt upp landskapet på båda sidor
om kanalen, så man ser mycket mer av det. Det är väldigt praktiskt.
Den 21 juli
Dags för lite uppdatering av läget. Under den senaste veckan har vi haft
problem med att komma ut på nätet.
Den 14:e var det dags för Classic Malt. Oban distilleri tog emot
med stor pompa. Vi blev bjudna på en pampigt buffé inne gården till
destilleriet. Det bjöds på skaldjur och fisk. Dryck i alla former utan
särskild kostnad......., så det blev några whisky. Efter maten kom Oban
Pipe Band. Absolut det bästa pipblåsarband jag hört. Alla tågade vi
sedan ner till piren, där flera båtar låg, och publikens jubel gjorde
att de nästan aldrig kunde sluta. Bra gjort Oban.
Dagen efter satte vi kurs mot Skye. Vi fann några fantastiska
ankringsvikar, bl.a annat en på Skye nedanför ett högt bergsmassiv, Loch
Scavaig. I en av guideböckerna stod att det rimligen borde vara en av
Europas vackraste platser att ankra i. Vi är benägna att hålla med (bild
kommer). Där låg sälarna och slappade på klipporna.
Väl uppe på i Loch Harport kunde vi ankra upp utanför byn Carbost, där
Talisker Distilleri ligger. Nu blåste det mellan 10-13 m/s, så
det var ett litet h...te att ligga för ankar där.
Talisker bjöd sedan upp till riktig fest, med traditionell musikkväll (Ceilidh,
uttalas Kellie) i ett stort festtält. Fantastiskt kul. Nästa dag var det
stor grillfest med tävlingar. Vädret blev bättre och vinden mojnade.
Nu har vi lämnat Skye och gått till en lite ö, söder därom som heter
Canna.
Den 23:e juli
I Tobermory, där vi legat i natt, skiljs vi från våra vänner på
OSK-båten Unicorn med Anna-Karin & Håkan. Efter att följts åt i två
veckor vänder de nu tillbaka till Sverige. Det har varit en mycket
trevligt tid. En annan OSK-båt, Artic Fox, anropar på VHFen när vi är på
ingång till Oban. De hade just lämnat Oban och var nu på väg till Port
Ellen på Islay. De har bråttom till Kanarieöarna för vidare kurs mot
Karibien. Kvar med oss har vi Råå-båten Christina med Stina & Janne, men
de vänder snart hem igen. Väder....det öser ner just nu och har gjort
det nästan hela dagen.
Den 27:e Juli
Vi har nu kommit till slutpunkten för vår "Whisky Cruise", ön Islay
i södra delen av det skotska öriket. Vägen ner hit var lite ovanlig för
oss östersjöseglare, vi kunde logga 8,5 Knop SOG under flera timmar.
Toppfarten var 10,5 Knop. Planerar man in strömriktningarna för
tidvattnet innan man ger sig iväg, (vilket man bör) kan man få lite
gratisskjuts. Port Ellen där vi ligger nu är väl ingen höjdarby direkt.
Igår var vi till Bowmore, en annan by och destilleri, som var
finare. Men de har ingen bra hamn. Det verkar som många båtar har hoppat
av det sista benet på resan. Avslutningsfesten på Lagavulin blev
dock mycket trevlig med en fantastiskt buffé på fisk och skaldjur. Samma
härliga band som spelade på Skye, plus några lokala förmågor som sjöng
några Celtiska sånger. Vi träffade fler svenskar, bla. den båt som inte
hann fram till starten. De kom från Helsingborg i en Swedish Yacht 370.
Oklart vart vi tar vägen efter detta. Antingen tillbaka upp till Clyde
en sväng, där vi har Arran och andra fina platser att besöka. Allt beror
på vädret. Alternativt sträva söder ut mot Isle of Man och Dublin. Vi
längtar verkligen efter varmt och soligt väder nu.
Den 31 juli
Vi har lämnat Skottland, rundat Mull Of Kintyre, för att nu ha
landat på Nord Irland. Vi har kommit till en liten fin stad utanför
Belfast som heter Bangor. Den första staden med lite liv i sedan länge.
Vi ligger i en fin Marina och tvättar och slappar. Imorgon går vi vidare
söder ut, men rutten är inte helt bestämd ännu.
Augusti månad 2001
Den 1:a augusti
Vi ligger kvar i Bangor och
går troligen mot Ardglass imorgon. Vädret är faktiskt riktigt skönt.
Den 5:e augusti
Via Ardglass, söder om Bangor, gick vi österut till Isle of Man.
En mycket fin ö med flera höga berg, vilket gör att den syns på långt
håll.
Vi lade till vid en boy i Port St. Mary. En privat boy, som vi
fick reda på var ledig. Vi låg tryggt och bra bakom piren. Port St. Mary
är en pittoresk liten stad på sydspetsen av ön. Dagen efter tog vi
bussen genom ett grönt och blomsterfyllt landskap till Douglas,
öns större stad. Douglas ser ut som de små städer man finner på franska
och engelska sydkusten, en lång strandparter som svänger rund en bukt.
Bebyggelsen är mestadels gammal, men i fint skick. Man ser att
standarden på livet ligger något över medel, jämfört med många andra
ställen vi besökt.
Solen skiner faktiskt båda dagarna på Isle of Man. Innan vi tar dingen
ut till båten på kvällen tar vi öl på IOM Yacht Club, Port St. Mary.
En stor säl myser omkring i hamnbassängen och verkar inte ett dugg rädd.
Vi ger oss av mot Dublin kl 06.00 morgonen där på.
Den 10 augusti
Vi har legat fem nätter i Don Laoghaire, uttalas " Don Lerry". Hamnen,
eller staden, ligger söder om själva Dublin men det är enkelt att ta
pendeltåget in till city. De har en sprillans ny Marina. Vi har vandrat
runt i Tempel Bar, distriktet med alla pubbar, och vi tog en
bussrundtur.
Vi hyrde en bil och körde tvärs över Irland till västkusten. Vilken
härlig natur vi fann. Vi stannade över i Clifton, en liten stad i
området Connemara, NW om Galway. Connemara är en Nationalpark med höga
berg och långa vikar in av Atlanten. Vi kunde skåda ut över Atlanten
från en högt belägen väg och det var obeskrivligt vackert. Något som
förvånar oss, är alla nybyggda hus vi ser efter vägen. Även i öde
landsbyggd. Det är inga små stugor man bygger, rejäla stenhus med
takkupor, burspråk och allt. Många hus är rena herrgårdarna. Vi påpekar
detta för de vi möter i Clifton och de menar att Irland " mår gott" och
är ett av de mest välmående länderna i Europa. Vi tror dem. Irland är
mycket fint.
Idag har vi lämnat Dublin och gått ner till Arklow, ca 35 M söder ut.
Man lovar ruskväder till helgen så vi blir nog kvar ett par dagar.
Den 17 augusti
Vi körde fast ytterligare fem dagar i Arklow, och det på grund av dåligt
väder. Regn och rusk, men förvånansvärt varmt. Planen var att gå ner
till Rosslare på sydostspetsen av Irland, för att sedan gå över till
Milford Haven i Sydwales. I Arklow träffar vi den svenska båten Pela,
från Norrköping på väg ner till Medelhavet. De hade just plockat upp en
självmordkandidat ur havet strax norr om oss. Han hade ångrat sig och
viftade på uppmärksamhet.
Vi kommer iväg till Rosslare, som är en liten, väl trafikerad färjehamn.
Man får hänga efter en skräpig kaj och invänta rätt väder för överfart
av Irländska sjön. Vi får kontakt med Örebrobåten Irona (http://welcome.to/irona),
som också är på väg över Biscaya. Det är många svenska båtar i regionen,
som är på väg, eller som just gått iväg över. Vi räknar snabbt ihop ca.
8 st.
Vår plan sprack...kl. 01.15, mitt i natten, hade vinden gjort det
omöjligt för oss att ligga kvar vid kajen. Det var bara att snabbt få på
kläderna och lossa förtöjningarna och ge sig ut på Irländska sjön. Det
är svart i augustinatten, väldigt svart..... Som tur var så regnade det
inte. Stjärnorna blinkade mot oss.
Radarn visar ännu en gång sin styrka. Jag tackar mig själv att jag
skaffade det innan vi for. Att korsa trafikzonerna mitt i natten är inte
kul utan den. När morgonen kommer är det sol och ganska skönt, men vi är
trötta efter bara ett par timmar sömn natten som gick. Delfinerna kommer
i stim och hoppar runt båten. Vi får sedan en fin segling resten av
vägen in till Milford Haven, där vi slussar upp i deras Marina. Mycket
skönt att vara över på Main Land och i hamn, efter ca 70 M och drygt 11
timmar.
Den 21 augusti
Nu känns det som vi äntligen hunnit ikapp sommaren. Att gå de 70 M från
Milford Haven, över Bristol Channel ner till Padstow på norra
Cornwall, var som att gå över Biscaya. Vi lämnade regn, grått och en
lite öde stad, och kom till sol, folkmyller och en jättemysig stad. Här
ligger vi i en skyddad hamnbassäng, direkt utanför pub och restauranger.
Nu är det spring tide, så utanför hamnporten hissar vattnet över 8 m.
Det är fantastigt att se. Nu stannar vi här och njuter några dagar,
innan vi laddar för rundning av Lands End.
Den 26 augusti
Idag skiner solen från en klar himmel (än så länge). Oooo... vad skönt.
Vi har hunnit fram till Plymouth, på sydkusten.
Från Padstow gick vi runt Lands End, till en liten stad som heter
Penzance. Att göra det känndes nästan som att gå ut på Nordsjön.
Har man väl bestämt sig för att gå, "finns ingen återvändo". Det finns
nämligen inga hamnar på de 70 M runt Lands End, och hamnporten i Padstow
stängs när högvattnet är på väg ut. Vänder man så riskerar man att få
sova på sandbankarna.
Första delen gick fint med bra väder, men när vi närmade oss LE så kom
dimman. Tjockt blev det och de för oss enorma dyningarna från Atlanten
rullade in mot den klippiga kusten. Det kändes inte kul. Dessutom
började strömmen sätta emot oss och vi gjorde nu bara ca 3 knop över
grund. Vågorna är ca 50-75 m mellan topparna, och höjden kan väl vara ca
5 m. Man åker upp och ner i dem. Det var skönt att lägga till efter 11
timmar till sjöss.
Dan därpå rundade vi Lizard Point, den sydligaste udden på
England, på vägen upp till Falmouth. Där gick vi inte
tillräckligt långt ut, utan hamnade under någon timma i "tidvatten-racet"
utanför udden. Då hoppar vågorna upp och ner i all oordning. De var upp
till någon meter, men det räcker förr att båten skall fara som ett
äggskal. I Falmouth stannade vi tre nätter. Gårdagens tripp hit upp till
Plymouth gick vi för motor i nästan plattvatten, med endast 1
timmas fin segling.
Den 28:e augusti
Färden gick vidare till den
lilla idyllen Salcombe, 20 M sydost om Plymouth. Där hade vi
några sköna dagar med hyfsat väder. Vi hade förmånen att ha tillgång
till bil så kunde göra utflykter på dagarna. Vandra i bergen och besöka
de lokala pubbarna. Vi besökte också Dartmouth där det pågick en
regatta.
Den 1:a september
Idag har vi gjort vårt sista
långskutt för säsongen, vi gick från Salcombe till S:t Peters Port på
Guernsey, en av kanalöarna. Det blev 78 M rakt över engelska
kanalen. Vädret var fint och vinden svag in från akter om tvärs. Lite
slalom blev det över trafikzonen, men inga problem med fartygen. Skönt
att vara här. England vann just över Tyskland med 5 mot 1, så det är
lite livat på byn. Vi stannar här några dagar innan vi fortsätter de
sista 30 M ner till vintervilan på Jersey.
Den 5:e september
Vi har nu anlänt till Elizabeth Marina, S:t Helier, Jersey. En
helt ny anläggning, med en skyddad bassäng. Nu börjar förberedelserna
för övervintringen. Vi har redan vikt ihop Genuan i sin påse. Vi hade en
fin sista segling ner från S:t Peters Port. Sol och lagom bra vind. Vi
hade inte så bråttom, vi skulle ändå få vänta på högvatten innan vi
kunde komma in i Marinan. Nästan 10m vatten skulle rinna in.
Den 11:e september
Med skräck och förvåning kan
vi ta del av de tragiska händelserna i New York. Vi skall åka hem om ett
par dagar. Kommer vi hem?
Den 12:e september
Imorgon åker vi hem. Båten
är klar för vintern. Det blåser lite men solen skiner och det är riktigt
skönt i sittbrunnen.
Flygplanen från Andra världskriget övar inför morgondagens uppvisning.
The Battle of Britten Day.